Världen efter oss
Unik grafik: Det skulle hända
– efter fem år
– efter 25 år
– efter hundra år
– efter tusen år
Det skulle hända med djuren, med växterna, med våra byggnader.
Det kommer att bli det sista som finns kvar av oss.
Unik grafik: Det skulle hända
– efter fem år
– efter 25 år
– efter hundra år
– efter tusen år
Det skulle hända med djuren, med växterna, med våra byggnader.
Det kommer att bli det sista som finns kvar av oss.
Grafik: Paul Wallander
Foto: Naina Helèn W. Jåma
Text: Katarina Norrgrann
Stockholms mest centrala plats är i ständig rörelse. Människor och deras fordon rör sig på gatorna och över torgets triangelmönster i en aldrig sinande ström.
Någonting har hänt som har gjort att alla människor försvunnit. Trafikljuden, sirenerna från utryckningsfordonen och människornas röster har tystnat. Vinden och fåglarna är det enda som hörs.
Buskar och små träd växer på gator och torg, ogräset spirar i sprickor och fogar. Multnande löv och växtdelar sprider sig över stadens en gång så hårda och sterila skal och bildar en näringsrik mylla för plantorna att spira i.
Älgar och rådjur har kommit för att festa på grönskan på Sergels torg. De lockar i sin tur till sig flockar av förvildade hundar, och av vargar och björnar, som jagar dem.
Betonghusen har börjat vittra sönder. Växter och djur lever i ruinerna.
Fönsterrutorna har splittrats. Genom de trasiga fönstren får snö och regn och vind fritt spelrum, vilket gör att förfallet går ännu snabbare.
Vid det här laget har många hus förmodligen också brunnit. Åskledarna har för länge sedan rostat sönder och fallit ner, och utan människor som släcker kan elden rasa fritt. Det som finns kvar av inredningen i kontor och affärer är bra bränsle.
Bilarna är nu helt sönderrostade, det som finns kvar är oidentifierbara högar av sönderrostad metall. Gummit i däcken håller sig intakt i hundratals år.
Pelarna inne i det sedan länge vattenfyllda tunnelsystemet under Sergels torg har rostat sönder och kollapsat – därmed rasar delar av torget ner i ett gigantiskt slukhål.
Ruinerna som står kvar efter de höga husen runt torget har blivit sina egna ekosystem. Här uppe frodas växterna och smådjuren kan leva hela sina liv högt ovanför det som en gång var myllrande gator och torg.
Nu har stålkonstruktionerna rasat.
Barrträden har kommit och slukhålet efter det kollapsade Sergels torg har blivit ett träsk med vass och kaveldun runt.
Nu är det svårt att se att det en gång har stått en stad här.
Nu är det svårt att se med blotta ögat att vi en gång har levt här.
Naturen har tagit tillbaka det som en gång var centrala Stockholm.
